”Ibland tror vi att det vi gör bara är en droppe i havet. Men havet skulle vara mindre utan den droppen.” Moder Teresa

Hannacentret i Dominikanska Republiken

DSC_0015Under september månad var jag på besök i Dominikanska Republiken. Det har den sista tiden varit lite frågetecken angående arbetet på Hannacentret. Tidigare har barnen gått halvdagar i skolan, men nu har reglerna i landet ändrats. Alla barn, från 4,5 års ålder, ska nu gå i skolan från klockan 08–16. Det gör ju att barnen inte kommer att kunna komma och vara med i aktiviteterna som de tidigare gjort på dagtid.

Marta, som varit föreståndare på Hannacentret sen starten i maj 2013, avslutar nu också sin tjänst och återvänder till Brasilien. Marta har verkligen varit en klippa och hon har arbetat fram ett mycket bra projekt och tränat personalen på plats. Men det har varit en oro hur det nu skulle komma att fungera utan Marta. Vem skulle nu gå in som ansvarig?

Nina, Alba, Marta och Aracelis 
Personalen: Nina, Alba, Marta och Aracelis

Men efter möten med Aracelis och Alba, som arbetar på Hannacentret, har vi hittat en väldigt bra lösning och fortsättning för projektet. Dessa båda kvinnor kommer att gå in och dela på ansvaret och driva projektet vidare. De hade redan 50 barn som är 3–4 år på en lista, som ivrigt väntade på att få börja. De kommer att jobba med dessa 3–4-åringar tills de börjar skolan och sen får nya barn komma in. Barnen kommer att komma måndag–fredag på förmiddagarna och på så sätt få en bra inskolning innan det är dags att börja skolan på riktigt.

Nya barnen (2)

Min oro var också dessa barn som vi haft alla år på centret Skulle de nu bara vara borta? Men centret kommer att vara öppet för dem ett par timmar efter skolan tisdag–torsdag, då de kan få hjälp och stöd. Så det känns fantastiskt bra! Vi gör detta som ett test under tre månader för att se hur det fungerar, ser om barnen kommer dit efter en lång skoldag. Aracelis och Alba trodde att barnen kommer att komma, för de var väldigt ledsna över att inte längre få vara med i aktiviteterna utan var tvungna att vara i skolan hela dagarna.

En kvinna som bodde i närheten av centret berättade för oss att Hannacentret har förändrat hela området. Hon sa att det berör även barnen som inte finns med på centret, för de andra barnen tittar på våra barn och tar efter hur de gör. Det har verkligen blivit ringar på vattnet och det var ju precis det vi önskade när vi byggde på denna plats för fem år sen.

DSC_0407Det blev också en avskedsfest för Marta när jag var där. Det var ett känslofyllt ögonblick då den övriga personalen höll tal och tackade för allt hon gjort. Det var mycket svårt för Marta att säga hej då, då hon har mycket starka band till alla barnen och dem hon arbetat tillsammans med. Jag kände också att jag inte riktigt ville släppa banden med Marta, så hon kommer nu att fortsätta arbeta tillsammans med Barn i Nöd, på plats i Brasilien.

Marta fortsätter vara vår kontaktperson för Hannacentret. Hon kommer att hålla projektet under uppsikt och vara rådgivare till Aracelis och Alba. Marta kommer samtidigt att vara med och utveckla våra center ”Kärlekens Hem” och ”Lyckliga Barn” i Amazonas. Hon kommer också att arbeta i Ray of Hope, där hon blir ansvarig för barnaktiviteterna då teamet åker ut på camps i byarna. Det känns väldigt bra att Marta kan fortsätta arbeta tillsammans med oss och använda all sin erfarenhet till att utveckla arbetet på olika fronter i Amazonas.

Karin Johansson